Dogboken

Hej på er allihopa!

Jag måste få berätta om en ny erfarenhet jag gjort.... i söndags åkte matte, Tito och jag ut i skogen med mattes klasskompis Anna, hennes bullterrier Bub och hans husse Jonas. Vi skulle tydligen dit och träna att gå med drag. Tito fick också följa med, blev tillfrågad om han ville prova, men matte sa att han inte fick dra någonting, utan han skulle bara göra något som kallas socialisera (hu?). Medans matte och Tito gick med och tittade på när Bub fick dra för första gången stannade jag i bilen och mjukade upp käkmuskulaturen med ett smaskigt ben.

Tydligen så drog Bub kedjan som om han aldrig gjort annat och Tito studsade efter honom i tron om att den där kedjan var någon snö-variant av LureCoursing.

När de kom tillbaka blev det min tur att prova dra omkring på rassliga kedjor över stock och sten.

Jag tyckte det var jättekul!

Stor och stark som man är fick man efter uppvärmningen en till kedja att släpa omkring på och min stackars matte fick springa efter mig, för har man satt i gång tåget, ja då rullar det. Hon snackade något om att det är tur att jag förstår kommandon som "lugn" och "stanna" en dag som den där.

Fräsig var jag må ni tro! Bland alla lurvenpajsare och staffar och annat bullterriertrams stod jag stolt och ståtlig och gav ett utmärkt exempel på att en boxer är mångsidig och användbar till det mesta. Dessutom är jag snäll och kramar gärna om de som vill hälsa på mig. 

Då kanske ni undrar vad Tito gjorde under tiden som jag var ute på denna jobbiga men ack så kuliga träningsrunda? Jo, han låg i varma bilen med sitt täcke på sig, vårt biltäcke under sig och filten ovanpå sig och spann som en katt. Latmask....

Väl hemma gick Tito genast och svedde sig framför kaminen för att få upp värmen till minst 45 grader igen. Resten av dagen låg vi där på ryamattan båda två och drömde tillbaka på rasslande kedjor och tikdoft.
Det där vill jag göra igen!

Kramochtassochhoppochslabb från Teo

Nu är det jul igen och nu är det jul i gen och julen varar ända tills....nyårsafton här hemma hos oss i åker allting bort till nyår i alla fall. Förklaringen är ganska enkel eftersom vår lilla Julia fyller år den åttonde januari och tills dess skall varenda tomte i vråna smygas bort. 

I år blir det inget julkort från oss, utan alla kära boxer- och faraohundsvänner som tittar in på hemsidan får ta del av ett snabbt ihopfixat gammalt kort... får väl ta igen det nästa år, för i år hinns det helt enkelt inte med.

Tack snälla för alla fina julkort vi fått i år!

Vi önskar er alla
en God Jul & ett gott nytt år!

Vi har inte riktigt tid med uppdateringarna av allt som händer här hemma och borta... nu tar vi semester och åker till Öland ett tag. Daghussen omvandlas till hustomte och får flytta in i vårt hus tills vi är tillbaka. Får uppdatera vår hund/barn/fågelskådarsemester när vi är hemma igen.
Ha en fortsatt härlig sommar!

I kväll körde vi bort till sjön för ett kvällsdopp och gissa om det var skönt!? Jag, Teo simmade simmade omkring efter pinnar och näckrosor allt vad jag förmådde. Det här med att simma var allt lite klurigt till en början, men efter ett tag fick jag det att fungera och då gav jag mig ut allt längre i sjön. Matte badade också med mig och Tito, men de två stannade längre inne vid strandkanten de torrisarna. Vattnet var härligt ljummet och även Tito plaskade omkring som en tok efter pinnar och näckrosor. Han simmade dock inte, men nästa gång kanske han vågar sig ut på det djupa han också. Titta in i vårt fotoalbum så får ni se fler bilder på vårt härliga kvällsdopp.

Trevlig midsommar önskar vi er alla både Teos barn, syskon och fruar, Titos föräldrar och syskon samt alla släktingar, vänner och bekanta som tittar in på Teos och Titos hemsida.

I dag firar vi Magnus födelsedag och om några dagar är det dags att fira Teos treårsdag.
Hej så länge!

Regn, regn och åter regn. Mitt i detta väder har vi firat skolavslutning med den traditionella marchen till och från kyrkan. Årets skomode borde varit stövlar. Alla fina barnen i sina nya klänningar var dyngsura och kyrkan var lika överfull som vanligt. Teo och Tito stannade hemma i värmen och sov medans vi andra kämpade mot väder och vind. Inte blir det mycket hundaktivitet i detta väder. Tito och jag trotsade de senaste dagarnas hällregn och begav oss bort till ring- och socialträningen vilket trots allt blev lyckat. Han springer jättefint och uppför sig som en dröm bland andra hundar. Teo brukar också vara duktig när det är hans tur, men trots sitt snälla inre tycks vissa hundar där helt enkelt bli lite rädda för den stora boxern som träder in i ringen. Detta resulterar i att Teo väldigt gärna vill visa den lilla mopsen hur snäll han är och kryper fram i ringen.

Nu flyttar alla Buffet´s valparna till sina nya hem. Maya berättade att tre av dem fått sina nya namn. Titta in under deras sida om du är nyfiken. Alla tre har fått superfina namn, men ett värmer hjärtat lite extra mycket.

Häromdagen när jag och grabbarna var i skogen fick vi besök av en liten tjej som heter Bea. Hon dök så näpet upp bakom oss helt plötsligt. Jag ringde till min bror eftersom Bea är hans lilla Jämthundsvalp och berättade att vi troligtvis lockat med henne från gården ner i skogen. Nu när hon ändå var här fick hon prova livet med de stora grabbarna. Killarna tyckte att hon var en riktigt tuff liten tjej som inte tillät dem göra hursomhelst med henne. Tito tyckte nog faktiskt att hon nästan var lite läskig också. Hon försökte nypa till honom i nosen när han nosade lite för mycket. De vassa valptänderna var inte någon höjdare tyckte han. Hade som vanligt ingen kamera med mig, men mobilen fick skapa bevismaterial för dokumentation av rymlingens äventyr.

Första lediga dagen på länge.
Nu är jag ledig till September när mitt avslutande år i skolan inleds.
Tiden går fort när man har roligt, för roligt det har vi!

Som inledning av denna långa ledighet/sommarlov/mammaledighet/valpledighet (eller vad man nu kan kalla tiden som går fram till September) åkte jag som alla andra dagar ut i skogen med mina två busfrön till jyckar. Till vår förvåning hade min kära bror flyttat runt sina kossor lite och mitt i vårt promenadstråk står en stor tjur och blänger på oss där vi kommer gåendes. Lite läbbigt tyckte nog hundarna allt, men vad vet jag, jag var ju fullt upptagen med att få panik. Under hela min uppväxt har jag matats med historier om hur kossorna ställer sig i en ring kring hundarna och springer ner dem. Inte för att jag oroade mig för att något sådant skulle kunna hända eftersom jag och mina vilddjur höll oss på rätt sida stängslet. Men det där stängslet såg ju inte direkt pålitligt ut. Kan man verkligen lita på de där kossorna och hur har min bror egentligen uppfostrat dem?  Stå där och stirra på mig och mina hundar, vad ohyfsat!  Teo och Tito blev självklart lika förvånade som mig, men ryckte lite i kopplet och sa "kom nu matte, nu går vi". Hade de haft en godisbit att hålla framför näsan på mig hade de antagligen gjort det.  Duktiga killarna brydde sig faktiskt inte så mycket.  Det var deras mattes fantasier om kor som springer ner stängsel och stångar hej vilt omkring sig som var jobbigt. Hela vägen förbi hagen förföljde kossorna oss med sina frustande blickar och stampande lertäckta klövar. Hu vilka äckliga djur de var i dag. Hela skogen var för den delen täckt av äckliga djur. Myggor, ormar och vildsvin.

Självklart lyckades vi efter de hemska korna springa rakt in i vildsvinen som stod där med sina nykläckta ungar som skrek efter mat.
 Teo och Tito stannade upp på kommando och stod en lång stund och tittade på vildsvinen medans de lunkade iväg. Så fort de var borta vände vi på klacken och gick ett annat håll och på detta håll fann vi ett gigantiskt kalhygge som vi kunde lägga dagens spår på. Perfekt att gömma mina naturpinnar bland en miljard andra naturpinnar tänkte jag. Teo plockade alla pinnarna på sitt spår och Tito som bara fick hjälpa till med uppletande hittade 2 av 7 saker.
Teo älskar att jobba och det gör även Tito. Det skiljer sig på två punkter mellan dessa olika hundar och undraser. Teo jobbar gärna länge och har inget direkt behov av uppmuntran i form av godis. Han är nöjd med att få jobba och sedan få en klapp eller en stunds kamplek. Tito däremot gör ingenting om han inte får en belöning i form av godis. Större egoist får man leta efter. Allt ätbart är mitt skriker han innan jag ens hunnit tappa någonting på marken. Han är ett matvrak utan dess like och en större gottegris än husse är glassoman.
Det är en perfekt kombination då jag ibland kan känna att Teo är lite för arbetsam. Han gillar att arbeta så mycket att han inte vill göra någonting annat under våra skogspromenader. Tito däremot kan jag locka med mig på allt. Har jag bara en gammal leversnitt eller något annat halvt ätbart i fickan är han min slav. Han gör allt han kan för att få den uräckliga hundgodisen som Teo inte skulle ta i med tång.  Ge Tito en köttbulle och han flyttar berg för din skull. Vill man att Teo ska flytta på samma berg tar man på spårselen, lägger ett spår i rätt riktning och knyter fast spårlinan i berget så att han kan dra det efter sig under tiden som han gör det han tycker bäst om. Eller så får man se till att ha gormetköttbullar eller en kampstock att lockas med. Aldrig ser Teo så besviken ut som när han kommer till spårets slut och jag kopplar av selen. Men som tur är har matte gått ut ur skogen någonstans och det måste ju undersökas hur hon gick då. Efter man har undersökt det kan man ju springa hela spåret en gång till innan matte hunnit ut ur skogen och runda henne ett par gånger är alltid kul.

Härliga vovvar har vi och vi är lika glada för dem båda. De kompletterar varandra perfekt. Nu ligger de här hemma på gräsmattan och tvättar varandra i ansiktet. Tito tycker att det är sådär när Teo gör det på honom, men han står ut med läpparna och den långa tungan ändå. Är man "bröder" så är man.

Valborgshelgen har som vanligt gått i hundens tecken. En hel del utflykter till skog och mark har det blivit. I går åkte vi till Danska fallen som är en form av vattenfall på 36 meter. Barnen gillade det. Teo plumsade i och badade och Tito tittade med avsmak på det kalla vattnet från sin solvärmda klippa. I dag kanske det blir hundstranden som utflycktsmål eller varför inte vår egen skog bakom huset? Kan ju gissa mig till vilket barnen tycker är roligast.

På Buffets växer valparna så att det knakar...

//Carolin

I dag fick vi tråkiga nyheter. Alla valparna på Stall Åkerby har fått gå vidare. Tiken, Ida hade fått en livmodersinflammation och därmed giftig mjölk. Trots Johannas tappra försök med veterinärens hjälp orkade inte valparna kämpa vidare.

Vi vill skicka en stor varm kram till Johanna, Ida och Bina.

De senaste dagarna har det varit högsommarvärme här i Halmstad. Temperaturen har pendlat mellan 20-30 grader beroende på klockslag givetvis. Tito älskar det. Teo har inte fullt lika ont av värmen i år verkar det som, än så länge. Han rullar omkring i gräset och lockar på Tito så att han ska ta sig upp och busa med honom. Tito ligger platt fall mitt på trallen mitt i solen och njuter av värmen. I morse gick vi upp i ottan för att ta oss ut i skogen jag och hundarna. Ett spår till Teo blev det som han gick superfint i medans Tito högljutt protesterade över att ha blivit fastbunden i ett träd. Sedan blev det långpromenad i den svala skogen som bjöd på både dyiga diken och mossiga kullar. Hundarna sprang som tokar och till min förvåning är det nu Tito som tycker att inkallning är roligast i världen. Speciellt om matte hamnat en bit in i skogen och inte längre är på stigen. Han använder nosen i marken riktigt bra han också trots lite fusk med att ta vittringen i vinden i bland. Vi passade på att hälsa på min brors hund Zita som är en Jämthund när vi ändå var på hans gård och våldgästade. Hon var måttligt imponerad över en konstig liten valp och en uppvaktande Boxerhane, men grabbarna tog det med godan ro och gick på upptäcktsfärd vid ladugården. Grisar, kossor, kalvar, gigantiska vedhögar som inte ens matte skulle klara klättra upp i och mattes pappa som gick med motorsågen och fällde träd sniffades in. Killarna är coola som is. Bara springer omkring och sniffar helt lungt utan att bry sig om varken det ena eller det andra märkliga sakerna de stöter på. Jag blir ju inte lite lagom mallig heller när båda två kommer med undrande blickar när jag öppnar bagaget. In i bilen och åter hem...

// Carolin

Veckan som varit...
Tito har introducerats på Magnus arbetsplats. Truckar, lastbilar, terminalare och chaufförer har undersökts. Han har även varit med på högskolan och introducerats i den akademiska världens vardagsliv d.v.s. suttit på en parkbänk i solen väntandes på mattes klasskamrater. Ungefär 100 människor gick förbi och ungefär en tredjedel stannade till och sökte en ny hundbekantskap.
Vi åkte ut till djupaste skogen (hem till min bror i ödemarken) där fanns det 2 nya små grisar att titta på. Massor med gyttjepölar att bada i. Trodde Faraohunden skulle vara lite fin i kanten med det där, men tydligen har Teos påverkan nått ända in i märgen. Teo är i sitt esse när man kommer ut till Marcus. Där kan man springa fritt, hoppa i gjyttja, palla kottar, spåra viltspår och framförallt mattespår. Tito var också lös och hängde efter storebror bäst han kunde. Inkallning stod på Titos meny.

Teo har blivit pappa igen! På Buffets kennel finns små nya praliner efter Teo och Smillan. Vi väntar med iver på att få åka ner och titta på de nya små liven.

I går åkte vi ner till Laholm för att undersöka det här med Lure-Coursing. Titos mamma Luna sprang sitt första lopp innan vi hann ner, men lite samvaro med Titos släktingar och uppfödare med familj hanns med. Mycket roligt att få en inblick i denna del av hundsporten. Teo trodde givetvis att det var utställning på G, men var fanns hans ring och alla andra boxrar? Vi lyckades hitta en annan boxer bland vinthundarna i alla fall!

Efter massor med bus och lek somnar hundarna gott i korgen en stund innan Teo återgår till sitt klinkergolv för att svalka ner sig. Tito söker då genast upp närmsta solfläck eller värmekälla för att värma sig lite mer.

Påsken är över. Äggen har rullat för sista gången i år. Barnen har fortfarande envisa prickar kvar på näsan och kinderna, men den röda färgen försvann i alla fall i badet. Julia säger att nu när halva sminkningen är borta så är hon ingen påsk-kärring längre utan nu är hon bara en gammal kärring. Tito miljötränas och Teo hänger på utan minsta protest. Lung som en filbunke är vår boxer minsann. Vi promenerar bort till lekplatsen med hundarna och de uppför sig exemplariskt. Tito har fått hälsa på Teos kompisar tyskterriern Sacko och beaglen Loke. Det gick jättebra. Tito är lika frammåt som Teo alltid har varit så det är inga problem att gå ut i mörkret och trycka sig in under en presenning och hämta ved.  Diverse underlag har testats och ingen av hundarna reflekterar över att det skulle vara konstigt att gå på vissa ställen.  Magnus tränar utställning med båda hundarna. Teo springer kanonfint trots den irriterande störningen Tito utgör. Tito vill inte alls att husse skall springa med Teo så han springer vid sidan av och studsar i väntan på sin tur. I maj börjar ring- och socialträningen.
Ensamhetsträningen har också inletts utan bekymmer. Några bjäbb första gången men sedan enbart tystnad.  Utöver detta den vanliga allmänlydnaden som hittils funkar bra. Teo sitter en bit ifrån och visar att han minsann kan göra allting snabbare och bättre än vad Tito kan. Julia lyckas få in ett riktigt bra ligg med Tito. Det tar en milisekund från sittande till att hunden ligger pladask på golvet. Hi-five är en annan favorit barnen kör stenhårt med. I dag fick Tito prova Teos "stampplatta". Teo visade hur man skulle göra (springa bort till plattan och stampa, sedan tillbaka till matte för godis när detta kommenderas). Skitkul tyckte Tito som stampade, grävde och studsade på plattan. Efter en stunds bus mellan boxerfjanten och fyfaraohunden gick de in och somnade i varsin bur. Nu hinner jag inte sitta här och skriva, barnmagarna är hungriga.

Nu är våren här... Teo är lycklig som få. Svansen i topp och full fart frammåt. Teo har en väldigt snäll daghusse (Magnus bror) nu när vi har varit tvungna att vara hemmifrån mycket. Tack till "daghusse"/"farbror"/Peter för långa skogs promenader och sällskap hemma i lyan.

Vildsvinen har också tittat fram. Lite för mycket kan tyckas när de bökar upp granntomten. Staketet kring vår tomt har tjänat sitt syfte... syftet var ju inte att stänga in barnen och Teo utan stänga ute det som eventuellt skulle kunna komma in till oss. Vildsvinen verkar i alla fall respektera vårt staket och håller sig till marken runtomkring.
Teo borde testat i viltspår. Han verkar ha stenkoll på det där med vildsvin. Min bror har ju redan propsat på att Teo minsann också skulle kunna användas för vildsvinsjakt. Hans Wachteldamer kanske kan visa Teo några trix med det där.
Ja ja... stående fågelhund kanske också skulle vara något, men man kan undra vad husse-fågelskådaren skulle tycka om det.

Har äntligen fått tag i en "dogtag" till mig själv. Googlade omkring efter namnhalsband och hittade
www.inredningsgalen.blogspot.com
 

så nu hänger ett likadant fast med texten Emma, Julia och Teo alltid nära hjärtat. Tack och hej så länge!

I dag är det fredagen den 13. Men vi i vår familj har inga otursdagar, vi har bara turdagar.

Valparna hos Typhoon´s, Nuggets och Viviann växer så det knakar. Vi är så stolta över att Teo är pappa till alla dessa små glädjespridare. Det är en stor ära att ni har valt Teo som pappa till era kullar. Det är bara för underbart att de fina egenskaperna som Teo har får föras vidare till nya små boxrar så att så många fler får njuta av dem...

Tack snälla Åsa att vi fick köpa denna fina kille och ta med honom ända ner till Halmstad. Du ska även ha stort tack för alla trevliga långa samtal vi har trots kräksjuka och annat ;)

I dag fyller Julia 4 år! Vi firar med många paket, hela tjocka släkten i kväll och snön vräker ner! Julia delar frukostmackan med Teo och sedan ska de ut i snöyran och göra en snögubbe tycker hon (som är överlycklig för att mamma fixade snö på hennes födelsedag. Visst är jag för bra!). Senare blir det ballongsmällning utförd av Teo. Om han nu kan hålla sig tills kalaset är slut. En och annan brukar smälla innan det börjat och några när kalaset är i full gång och busen tassat iväg för att göra hyss när ingen ser. 

Med all denna härliga men besvärliga snö får vi hoppas att det blir snöröjning, saltning, sandning tills på lördag när det är dags för alla Elsa-Teo valparna att åka hem till sina nya flockar.

Var ska man börja? Vi tar det väl från början...

Teo har blivit pappa igen. Elsa nedkom med 4 flickor och 4 pojkar. Av videoklipp och mail att döma är hon en mycket duktig mamma. En och annan tår fälls när man ser henne med de 8 små underverken. Snart kan vi även åka och se allihopa live.  Klicka här för videoklipp!

Vi har haft besök från nordligare delar av Sverige. Vivianne och Cita från Uppsala och Citas uppfödare Stina har varit hos oss. Mycket trevligt med trevliga människor och en trevlig boxertik som kom ända ner hit för att träffa vår Teo.

Senaste besöket hos Kennel Typhoon´s var söndagen den 30/11. Valparna var då 7 veckor och 4 dagar gamla. Barnen blev överlyckliga för den uppslutning som bjöds kring dem. Ett par boxerfnatt utlöstes också mitt i allt bus. Vi önskar alla fyra nya flockarna lycka till!

I helgen har vi varit och tittat på Teos och Siris valpar. De var som förväntat jättesöta och väldigt jämna sinsemellan. Barnen älskade dem över allt annat, men på vägen hem kom de fram till att deras Teo nog ändå var mysigast även om valpstatusen på honom är borta sedan länge.  Oturligt nog blev det inga speciellt bra bilder, men vi hoppas att Anne och Bosse tar emot oss igen innan valparna flyttar iväg och då ska det nog kunna bli lite bättre resultat med kameran. Förhoppningsvis är tandvärken då också ett minne blott. Det är dumt att äta popcorn...

Har även kommit på att våra två små flickor har haft en hemlighet från oss gällande deras lurviga lillebror. Tydligen smyger han upp till dem på natten när vi somnat. Jag frågade Emma om vad Teo gör när han smyger upp till dem. "Han lägger sig i min säng" Vid fötterna eller?? "Nej, bredvid mig med huvudet på kudden, men han går ner på golvet när det blir för varmt." Lustig liten typ den där Teo. Han gillar att mysa och gosa, men när det blir för varmt drar han sig till det hårda klinkergolvet igen. Trots försöken med att ställa fram mjuka korgar och fällar på de favoritplatser han har här hemma så ratar han dem för ett hårt och kallt golv. Han är väl helt enkelt mjuk och varm inuti istället!

Regn, regn, regn, iskall vind men ibland tränger någon liten solstråle igenom tunga dystra moln. Teo är som vanligt en solstråle trots tristaste vädret och snuviga barn. Vad skulle jag göra utan honom? Snuviga barn vill inte ut i skogen. Teo och jag vill. Det är inte roligt när man inte får som man vill. Sjukt barn kommer först. Våra skogsdrömmar får vänta tills pappan kommer hem och kan passa snuviga lilla flickan. Kommer på att när Magnus kommer hem är det mörkt, kallt och fullt av jägare i skogen. Inget kul att gå ut i skogen då. Vi placerar istället snuviga ungen framför pedagogiskt program på tvn och går ut i trädgården. Där ute gör Teo sitt bästa för att visa att han minsann inte är ledsen för den uteblivna motionen. Det får bli nosaktivering istället och det duger tydligen lika gott det till världens mest positiva hund. Svansen i topp och nosen i backen. Han har inte ens tid att skrämma bort grannens katter som sitter och lurar vid tomtgränsen. Än så länge tror de att deras revir sträcker sig tills punkten där vår tomt börjar. Vad de så smått börjat inse är att det är Teos revir i alla fall tre meter över på grannens tomt och om katt-tass träder över denna gräns har han förtjänat den utblängning han får av Teo. Stackars katterna blir så rädda av Teos uppenbarelse att de flyr för sitt liv. Får kanske erkänna att jag avskyr de stackarna eftersom de stryker runt kring sandlådor, rabatter och jagar vid vårt fågelbord. Kanske är det så att jag tillsammans med Teo har råkat jaga bort dem när de satt tassen på fel ställe. En och annan svordom har skänkts de stackars katterna.
Teo älskar utmaningen i att jobba med både huvud och kropp. Vissa dagar stämmer koncentrationen perfekt och vissa dagar får man verkligen jobba för att få uppmärksamhet. I dag var en perfekt dag då vi borde gått lång promenad och tränat på klubben. Men snuviga flickan vill ha varm choklad med macka och så får det bli. Teo går raka vägen in och kryper in i hennes koja som hon egenhändigt byggt av soffbord och filtar. Där inne ligger de båda och delar på kuddar (Teo fick två och Julia en) och leverpastejmacka (hon delar gärna med sig av skalkarna som Teo redan har paxat innan mackan breddes). Verkar som om det finns två här hemma som är fullt nöjda med trist väder och en heldag hemma under soffbordet.

En liten stund senare har Teo somnat liggandes på sidan medans Julia kramar om honom och kliar honom bakom örat.

//Carolin

Det är bara att konstatera att Teo älskar barn.
Emma hade sjuårsparty hemma i fredags. 12 stycken sjuåriga flickor hade disco i vardagsrummet, chokladfontän i köket, men trots detta var det den allra gulligaste hunden som var populärast. Teo gjorde som han blivit tillsagd och låg i sovrummet tills alla barnen fått komma in och kalaset hade börjat. Längre tid än så hade han inte stått ut. Smitaren tog en buffrunda med alla barnen och dessa tjöt upp i glädjerop "åååå vilken söt hund ni har" Teo smilade minsann upp sig för att visa hur snäll han också är. Emma blev ännu malligare än innan. Teo skötte sig över förväntan hela kvällen. Han ville vara mitt i centrum, ja, helst i mitten när barnen dansade så att alla skulle kunna nå att klappa honom. Själv ville jag bara gå och gömma mig. Tolv sjuåringar kan vara ganska ansträngande att underhålla. All heder åt dagispersonal och fritidspersonal. Kanske finns det inga mer uthålliga människor:)
Teo kände sig nöjd efter en stund och gick in i sovrummet igen. Efter en stund var det dock dags för kvällens hunduppdrag. Någon berättade en läbbig historia (det finns en hemsk gubbe på trädgården) som resulterade i krokodiltårar från en liten en. Lilla flickan är så mörkrädd att hon skakar. Hon hoppar upp i mitt knä och kramas en liten stund innan hon kommer på att Teo faktiskt kan jaga bort det läbbiga där ute i mörkret. Vi släpper ut Teo på trädgården. Han springer runt en stund med sin leksak och kommer i full fart när jag kallar in honom. Lilla flickan är tröstad. Teo klättrar till superhjältestatus i 11 sjuåriga flickors hjärtan. Emma visste det ju redan. Och visst kändes det bra att få höra Emma säga att hon hade fått det bästa partyt någonsin bara för att hon har den bästa mamman, pappan, lillasystern och hunden som finns... Hunden som nu funderar kring vilket superhjältenamn han ska annamma.......kanske Teo den fantastiske....

Återigen har vi kommit till söndag. Veckans sista dag ägnade vi i slöhetens tecken. Nåja, kanske inte hela dagen. Fint besök hade vi allt. Kjell och Elsa, Nuggets Roxana passade på att åka hit denna ljuvligt höstiga dag. Tänk om alla dagar fick vara lika fina. Då hade trädgården minsann inte sett ut som den gör. Får hoppas på fint väder till nästa helg så att diverse buskar och annat kan klippas ner.
Under veckan har vi fått nöjet att samtala med Kjell över antalet koppar kaffe. Tack för trevligt sällskap!
Barnen har förstått att detta är en man som vet hur man når in till små spralliga flickors hjärtan. Tänk att få äta godis på en annan dag än lördagen!

Teos ben läker och ser numera fint ut. Ihärdig tvättning och hård övervakning av "tratten" (Teos nya smeknamn) har gett resultat. Nu ska det sista läka ihop, pälsen växa ut igen och antibiotikan avslutas sedan är vi igång med utställningar och träningen igen. Ska bli skönt att få låta honom springa fritt i svampskogen, kunna spåra och cykla med husse igen. Jag valde att avstå från att börja tävlingslydnadskursen efter allt som har hänt. Det känns roligare att gå igång med den när medicin och allt är ute ur Teo och han är som vanligt igen.

//Carolin

I går kväll var det ring och socialträning annordnat av Hallands Kennelklubb. Jag och Teo åkte dit för att träna socialträning och hoppades på att han inte skulle tycka att det var jobbigt att umgås med andra hundar efter det som inträffat. Allt gick över förväntan. Teo hade nog helst velat släppas lös för att få busa. Tråkigt nog började det åska och dundra mitt i alltihopa och vi var tvungna att avbryta. Teo bryr sig inte ett dugg om blixtrar och åska, men matte däremot är inte så väldigt förtjust i att stå mitt ute på en slät plan under denna väderlek.

I dag var KORAD Typhoon´s Brandy Melba, "Siri" på ultraljud. Hon är dräktig och valparna väntas till vecka 41.

Teo ligger nöjt på rygg och sover. Det skadade benet sträcker han rakt upp som för att visa att han minsann inte tänker resa på sig förrän han själv orkar och vill. Är man skadad så är man. Ett ögonlock lyfts och blottar ett mörkt öga när jag berättar för honom att han ska bli pappa. Svansen viftar till lite och andra ögat öppnas. Blickar säger mer än tusen ord enligt vissa och blicken Teo gav mig frågade om man får mer godis när man blivit pappa. Kanske ett par köttbullar i alla fall...

//Carolin

Eländes, elände...

Se på mig hur jag ser ut. Ska det vara så här? Som om jag behöver en ljudförstärkare. Det hela är ytterst pinsamt.
Bollarna rullar inte min väg kan man säga. De rullar snarare iväg.
Dessutom hakar den j***a tratten i överallt. Och så blir jag ståendes, tvingad att invänta assistans.
Inför min egen flock går det väl an, men vad ska alla vackra flickor säga?!

Nu har regnet åter funnit sin plats här på västkusten. Teo njuter av den svalka som regnet skänker. Förra veckan var det strålande solsken och temperaturen låg på över 30 grader i skuggan. Magnus passade på att byta trallen på altanen och stapla in veden så att vi får lite värme i vinter. Själv lekte jag med barnen och serverade dricka, fika och mat till Magnus och hans två hjälpredor pappa Anton och svågern Martin. Mycket fika och grillning hann vi med.
Teo grävde en grop under en stor buske och där låg han och betraktade varje ny bräda som kom på plats.

I går tog Magnus, jag och Teo bilen ner till Bjärnum för en kvällsfika med boxerbus hos Isa och Kjell på Nuggets boxerkennel. Vi fick träffa fyra härliga boxrar och Teo fick busa med Elsa (på bilden) som visade sig vara en dam med mycket fart i. Tack för att ni tog emot oss med så kort varsel och tack för fika och trevligt sällskap!

//Carolin

I badrummet fyller barnen vattenballonger. Utanför dörren ligger Teo och studerar händelserna där inne. Han sänder en blick som säger "Kan jag få en?"
Svaret blir "Nej Teo låt ballongerna vara". En besviken boxer går till sin korg för att dra långa uttråkade suckar.
Själv sitter jag med näsan i boken Närståendes behov av omvårdnad. Ganska intressant, men jag kan inte koncentrera mig tillräckligt i dag. I ögonvrån ser jag hur Teo som kommit på att matte är fullt upptagen med sitt pluggande sakta vågar smyga sig fram till vattenballongen som sprängfylld rullat ut i hallen. Försiktigt försöker han plocka upp den med sin ena hörntand.
Blaff säger det när ballongen spricker och Teo tittar snabbt upp på mig med sitt dyblöta droppande ansikte "Såg du vad den gjorde?"

Kontentan av detta alldagliga äventyr blev att vi fick en hund som numera stampar sönder alla vattenballonger han ser. Om han kunde skratta när han gjorde det skulle hela vårt hus ljuda av ett gapskratt.

Videoklippet är uppdaterat och den lilla Tyska jaktterriern Teo leker med heter Sacko och bor hemma hos Magnus föräldrar. Man kan väl säga att ryktet har föregått stackars Sacko som är en lugn och trevlig familjehund snarare än den ilskna jaktmaskin ryktet säger att han alltid ska vara.

//Carolin

Nu är huvudet virrigare än vanligt
Trodde att anmälningstiden till Boxerklubbens utställning i Lerum gick ut dagen efter den egentligen gick ut. Vi missade anmälningstiden med en dag. Således blir det inte debut i utställningsringen förrän i Landskrona i år. Tråkigt värre tycker vi, men vi hinner precis ställa Teo i unghundsklassen då han inte fyller två år förrän sex dagar senare. Till Landskrona anmälde vi direkt så den ska inte gå oss förbi. Dessutom har vi ju Tvååker nära och bra. Vi får väl åka dit och trängas med alla andra och hoppas på att planen inte är en enda stor lerpöl i år också.

// Carolin

Nu har nyår gått förbi och vår lilla Julia har fyllt tre år. Vi firade båda tillställningarna hemma i lyan. Nyårsafton gick lugnt till och Teo tog inte illa vid sig av grannarnas kaskader. Han sprang till dörren och kollade om det var här det "knackade" ett par gånger tidigt på kvällen, men efter tre fyra gånger förstod han att det inte kom någon och fortsatte gnaga på sitt ben framför brasan.

Julias kalas gick precis lika bra det. Ett par ivriga hälsningar på de första som kom in genom dörren, men efter ett tag var det köksgolvet som lockade mest.

Som belöning för sitt fina uppträdande fick han smälla ballongerna från kalaset.

En annan sak som hänt under helgerna är att incidenten med köttfärsen upprepat sig. Denna gången lyckades han få upp en knuten påse som Magnus lagt i bagaget. Snart blir det skiljevägg eller så får barnen brottas med påsarna i baksätet.

//Carolin

Köpte nya pepparkaksformer på någon utställning vi var på i våras. I dag när barnen och jag bakade kakor som ska fikas på denna grå söndag blev jag övertalad om att prova ett av de nya motiven. Den kuperade boxern blev det enhälliga valet. Årets pepparkakor ska vara i former av hundben, tassar och boxrar bestämdes det av barnen. Vad tråkigt med alla de hundrafemton andra formarna vi samlat på oss. Den som har ett bra tips på var man kan hitta fler roliga formar får gärna höra av sig...
// Carolin

Mina olika mattar bakar och husse vilar.... Jag tar mig väl ett träningspass då...

15 grader ute och jag har spatserat i trädgården under största delen av dagen. Trädgården är rödfärgad av alla fina höstlöv som matte tycker kan ligga kvar som underhållning till barn/hund och sedan bli till gödning för gräsmattan.

Plötsligt säger dörrklockan "pling-plong" och eftersom vi alla är ute kommer husse till dörren lite senare än vanligt. Där utanför står en räfsa. Vadå pik? Någon har ställt en räfsa utanför vår dörr mitt när höstlöven faller som bäst.

Husse ringde till den enda som kunde ha ställt den där och mycket riktigt hade husses mamma varit här och lämnat den.

Trots ny räfsa ville inte matte använda den i dag. Vi samlade istället hela flocken och gick på promenad.
En promenad i ett enda syfte. Vi skulle hitta boxern Ceasar som bor någonstans i krokarna kring vår gamla lägenhet. Flocken sökte av tidigare lokaliserat område men inte en skymt av varken hundskyltar eller annat omkring husen. Inte så många löv i trädgårdarna heller för den delen.

Trist att jag inte fick boxerbusa i dag. Surade lite på grannens Irländska settrar istället. Kanske hittar vi Ceasar i morgon... om nu matte inte ska räfsa...